|
OM FRA:
Myndighetsfakta
/ verksamhetsidé |
Frågor och svar om FRA
Här presenterar vi svaren på en del vanliga
frågor om FRA.
Se även Frågor och svar om kabelaccess
Varför behövs FRA?
Svar: Vår främsta uppgift är att ge uppdragsgivarna viktig
information som ger stöd åt svensk utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitik samt ökad säkerhet och trygghet för Sverige.
Vilka är de nya hot som FRA spanar mot?
Svar: Det som brukar betecknas ”nya hot” är de icke-militära
hoten. FRA:s uppdragsgivare är till exempel intresserade av internationella
företeelser som kan få utrikes- eller säkerhetspolitiska konsekvenser.
Det kan handla om att följa korruption på hög nivå i
andra länder eller att kartlägga hur terrorism finansieras.
Hur fungerar den externa insynen och kontrollen av
FRA?
Svar: Försvarsunderrättelsedomstolen beslutar om FRA
får hämta in information.
Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun) verkställer domstolens beslut.
Datainspektionen granskar hanteringen av integritetsfrågor.
Utöver dessa instanser granskar en parlamentarisk kommitté signalspaningen utifrån den enskildes perspektiv.
Vilka får ta del av FRA:s underrättelserapporter?
Svar: Ett fåtal instanser har rätt att inrikta FRA. Från
1 december 2009 är det endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten
som får vara uppdragsgivare. Inom ramen för inriktningen får
FRA dessutom rapportera till berörda myndigheter.
Bedriver FRA spioneri?
Svar: Spioneri är ett brott mot rikets säkerhet. Det definieras
i brottsbalken och handlar om att olovligt skaffa sig information som kan
skada Sverige om den hamnar i händerna på främmande makt.
Det som FRA gör är egentligen raka motsatsen: vi tar på laglig
väg reda på information om främmande makt för att minska
risken att någon skadar Sverige. Detta kallas för underrättelsetjänst
och är en internationellt respekterad verksamhetsform. FRA har dessutom
uppdraget att verka för god informationssäkerhet i Sverige, det
vill säga att göra det så svårt som möjligt för
den som olovligt vill komma åt intressant svensk information.
Finns det situationer när FRA får bryta
mot lagen?
Svar: Nej. FRA är en myndighet som tjänar svenska intressen
och vars arbete regleras i lagen. På så vis liknar FRA vilken
myndighet som helst, och det finns heller ingen situation då FRA får
bryta mot lagen. Eftersom lagstiftningen på området är ny
och omfattande så sker en noggrann löpande kontroll av att lagarna
faktiskt följs och att effekten blir den önskade.
Får FRA samarbeta med andra länder?
Svar: FRA samverkar med signalspaningsorganisationer i andra länder.
Internationella kontakter regleras i lagstiftning och kan omfatta både
utvecklings- och underrättelseverksamhet. Vilka länder vi samarbetar
med avgörs i dialog med Regeringskansliet. Statens inspektion för
försvarsunderrättelseverksamhet (SIUN) får information om
pågående samarbeten.
Varför kan FRA inte berätta vilka länder
man samarbetar med?
Svar: Det är praxis inom underrättelsevärlden att inte
avslöja eller bekräfta sina kontakter. Eftersom dessa till sin natur
är bilaterala krävs det också samsyn mellan parterna i denna
fråga, det räcker inte med att bara den ena är beredd till
större öppenhet.
Svensk lagstiftning hindrar inte andra länder
från att spana på svensk trafik, och FRA samarbetar med andra
länder. Det betyder väl att FRA får in svensk trafik?
Svar: FRA kan inte be ett annat lands underrättelsetjänst att
inhämta sådan trafik som är förbjuden för oss att
inhämta. Förbudet mot inhemsk trafik gäller för oss oavsett
om det är vi själva eller någon annan som skulle inhämta
trafiken.
Varför är det viktigt för FRA att ha
hög sekretess kring medel och metoder för signalunderrättelsetjänst?
Svar: Medel och metoder är känsliga eftersom de kan visa FRA:s
kapacitet och förmåga att utvinna underrättelser. Om vi avslöjar
våra metoder så kan målen förändra sina, vilket
leder till att FRA inte längre kan vara en effektiv underrättelsetjänst.
Varför är dokument som rör underrättelseverksamhet
hemligstämplade så länge som i 70 år?
Svar: En del av de metoder som utvecklades på 1950-talet ger fortfarande
viktiga resultat. Det visar att det ibland behövs lång sekretesstid.
Å andra sidan har FRA släppt information om den DC-3:a som sköts
ner 1952, eftersom det fanns ett starkt behov att få ett avslut i en
fråga som är känslig för många personer.
Deltar Sverige – genom FRA eller på annat
sätt – i Echelon?
Svar: Normalt svarar FRA på sådana frågor att det är
en operativ fråga och att vi varken bekräftar eller dementerar.
I detta fall beslöt vi dock för några år sedan att avvika
från policyn för att säga: Nej!
Finns det anledning för svenska myndigheter, företag
och enskilda att tänka på att skydda sig mot signalspaning från
främmande makt?
Svar: Signalspaningshotet är reellt. Alla viktiga, känsliga
och hemliga system och kommunikationer behöver skyddas mot utländsk
signalspaning. Särskilt utsatta är vi i våra internationella
kommunikationer där kommunikationerna kan vara föremål för
registrering så fort de passerat Sveriges gränser. En höjd
IT-säkerhet och ett förbättrat signalskydd är viktigt.
En sidoeffekt av den svenska signalspaningen är att FRA lär sig
mer om riskerna och därigenom kan bidra till höjd svensk säkerhet.
Varför behövs signalspaning?
Svar: Det är viktigt att ha effektiva sätt att inhämta
information om olika företeelser. Informationen bidrar till att öka
säkerheten och tryggheten för Sverige. Det kan handla om internationell
terrorism, IT-angrepp, spridning av massförstörelsevapen och militära
angrepp.
Vilka förhållanden kan signalspaning ge
information om?
Det finns många exempel:
Vilka får anlita FRA för att signalspana?
Svar: Från 1 december 2009 är våra uppdragsgivare regeringen,
Regeringskansliet och Försvarsmakten.
Se även frågor och svar om kabelaccess
