Möt Katarina –
stabs­­handläggare

Som barn bodde Katarina i Zimbabwe, där hennes pappa arbetade med dricksvattenförsörjning. Idag är Katarina stabshandläggare på FRA. Myndighetens beredskapsplanering ingår i arbetsuppgifterna. För även här förbereder vi oss för händelser bortom det vanliga och förväntade. Artikeln är hämtad ur FRA:s årsrapport för 2025.

Leende kvinna i svart kavaj.

Katarina, stabshandläggare på FRA.

2026-05-26

– Jag fick tidigt ett beredskapstänk. Vi hade alltid en plan A, B och C. Jag har alltid haft med mig att dricksvatten ska man vara rädd om – redan som liten var jag intresserad av säkerhet om dricksvatten. Som vuxen blev det en examen i naturgeografi, självklart inom dricksvattenförsörjning.

– Som naturgeograf försöker man se helheten. Jag fokuserade mycket på vattenmiljö, varför det ser ut som det gör på en viss punkt, historiskt och geologiskt.

Arbetslivet för Katarina började med att hantera riskerna i en kommun där en stor Europaväg går rakt igenom en vattentäkt som saknar riktiga alternativ.

– Med dricksvattenförsörjning är det så väldigt påtagligt, antingen så har vi vatten eller så har vi inte vatten.

Efter ett par år på kommunen träffade Katarina en stockholmare och flyttade med honom till huvudstaden. Men det var tufft att få jobb så hon startade en egen firma och fortsatte på samma bana, tills hon en dag fick ett samtal från Livsmedelsverket.

– Ville jag jobba med deras beredskapsarbete inom dricksvattenförsörjning? Så blev det.

– Efter många år gick jag vidare till Regeringskansliet. Där jobbade jag i förvaltningschefens kansli, fortsatt med beredskap.

Utmaningen att planera för det oväntade

Katarina har hört många skäl för att inte prioritera beredskapsarbete.

– Jag har sett mycket av det klassiska ”vi hanterar kriser varje dag, så vi behöver ingen plan eller andra verktyg för vi är så vana”. Men det är en sak att hantera plötsligt uppkomna frågor som blir väldigt heta och svåra till att hantera en situation där kanske vissa viktiga verktyg, som el eller lokaler, inte finns.

– Att förbereda sig, det tänker man kanske att det finns tid för när saker lugnat ner sig lite, men sällan blir det någonting av det. Det blir inga övningar, det blir inga planer. Det är utmaningen idag – vi är så pressade med allt som ska ske, så det som inte känns akut får vänta. Det är högst mänskligt.

– Vi är ju väldigt förskonade i Sverige. Men det är jätteviktigt att få verksamheter att inse behovet av att planera och förbereda sig.

Sedan jobbade Katarina på Svenska kraftnät med elberedskap och därefter som konsult inom säkerhet och beredskap. Men efter sju år som konsult kände hon att hon nog ändå skulle vilja använda sina erfarenheter i en myndighet eller kommun igen. Det var då hon såg annonsen från FRA.

– Jag har ju jobbat i beredskapssystemet i väldigt många år och då stött på FRA i olika sammanhang. Där ville jag nog jobba, tänkte jag.

”Vi bidrar till Sveriges beredskap och vi utvecklar vår egen beredskap internt på myndigheten.”

– Här bidrar vi ju till Sveriges förmåga att förebygga och hantera, med tanke på hur hoten ser ut från omvärlden. FRA är ju Sveriges larmklocka. Vi bidrar till Sveriges beredskap och vi utvecklar vår egen beredskap internt på myndigheten.

– Ett meningsfullt arbete för mig är när jag ser att jag kan hjälpa dem som sitter med specialistkunskaperna att hitta vägar för att hantera olika oväntade händelser, att dimmorna skingras och vi tar ännu ett steg framåt.

När Katarina inte jobbar umgås hon med familjen, går ut med hunden, yogar och promenerar. Katarina har beredskapstänkandet i blodet, men har hon blivit en klassisk prepper?

– Tänker förstås på att förbereda mig inför det oväntade. Det har jag väl alltid gjort, tack vare pappa. Tyvärr skulle jag nog ändå stå där med en hög konserver men utan konservöppnare. Nu när jag tänker efter – jag har nog ingen sån …

FRA:s årsrapport om 2025 Pdf, 16 MB.